En lockig fruga
Okej, jag ska väl inte hymla med det men så här är det: jag ska bekänna en liten ytlig sida hos mig. Ända sedan förra sommaren har jag gått och längtat efter det där lättskötta lockiga håret och vid förra lönen sa Olof: nu tycker jag att du kan beställa en tid för permanent. Om du fortfarande vill det förstås. Sagt och gjort. Idag hade jag två mysiga timmar på Wiggy och gick därifrån med ett stort leende och stora lockar. Visst, så här till en början när det är nypentat så är det ju mest ett enda stort burr - men åååh vad härligt det känns. En lockig fruga får åt herr Olof duga!
