Våga lite till
Igår diskuterade jag och Olof huruvida man utmanar sig själv i livet. Hur ofta gör man saker egentligen som man inte gjort förut, som man inte tror att man kan klara av? Hur ofta tar man på sig ansvaret för det omöjliga?
Jag blev lite smått irriterad av dessa frågeställningar och det var väl egentligen Olofs baktanke: att jag ska bevisa motsatsen och ta för mig lite grann, våga hävda mig själv och tro på mig själv.
De senaste åren har jag: kört en minibuss, hittat på en egen lek till High Five, kört fram och tillbaka till Grönalund med en massa körkortslösa ungdomar i bilen, hjälpte Olof att tapetsera, lärt mig tvätta fönster, lärt mig måla möbler, staket och väggar, varit matansvarig på ett läger med 50 hungriga ungdomar, åkt till Brasilien i sällskap av min lillasyster, sjungit på begravning, spelat piano på vigslar och lärt mig göra god sås. Jag har säkert hunnit med några fler saker som jag aldrig vågat mig på förut men det här vad det jag kom på för tillfället.
Blir du irriterad? Gör motsatsen då - satsa lite, våga lite. Men kom ihåg! Gud har också gett dig ett förstånd så att hoppa från ett stup är ju inte att rekomendera!
