Kolmården
Nu verkar det som om var och varannan blogg, tv-kanal, tidning eller radio pratar om den tragiska händelsen på Kolmården. Och det känns ju så märkligt att det skulle hända något så hemskt just denna söndag som jag och Olof så länge planerat att åka till Kolmården.
Jag vill skänka en liten tanke till kvinnans familj och anhöriga: visst, jag känner inte er och ni känner inte mig men jag förstår att detta måste kännas som ett hugg i hjärtat. Som en sten i magen. En molande smärta somdu aldrig känt förut. Overkligt. En ångest och sömnlöshet som kryper på. Tårar som verkar aldrig ta slut... Ta hand om varandra och låt saker och ting få ta sin tid.
Jag vill också blicka till Kolmården och verkligen säga att de gjorde ett bra jobb med att inte berätta om tragedin för sina besökare - jag tycker att det verkligen var ett klokt beslut. För trots att det hemska hände tror jag att Kolmården fick förgylla många familjers liv denna dag. Fick skapa härliga minnen för livet hos både barn och vuxna.
Jag såg två äldre kvinnor, de var väl sisådär 80år, som strosade runt bland apor och kameler och jag fantiserade om att de nog kände sig så där härligt, lycklig, barnsligt roade. För det var i alla fall så jag kände när jag fick strosa runt hand i hand med min käre Olof.
"Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."
